Astrid Lindgren
"Fattig Bonddr�ng"

Jag �r fattig bonddr�ng, men jag lever �nd�.
Dagar g�r och kommer, medan jag knogar p�.
Harvar, s�r och pl�jer, mockar, gr�ver och b�r.
G�r bak mina oxar, hojtar visslar och sv�r.

Jag �r fattig bonddr�ng, och jag tuggar mitt snus.
Och n�r l�rda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, n�r jag blitt livad vill jag tampas och sl�ss.
Vila hos en flicka vill jag ocks�, f�rst�s.

Sen, s� kommer s�nda'n, och d� vill v�ran pr�st,
att jag ska i kyrkan, men d� sover jag mest.
Pr�sten kan v�l sova hela m�ndagen men,
f�r en fattig bonddr�ng, b�rjar knoget igen.

S� g�r hela veckan, alla dagar och �r.
Jag g�r med min lie, och jag pl�jer och s�r.
Jag k�r mina oxar och jag h�ssjar mitt h�.
Harvar, gnor och tr�lar, och till sist ska jag d�.

St�r d�r, fattig bonddr�ng invid Himmelens port.
Lite r�dd och ledsen f�r de synder jag gjort.
Man ska inte supa, h�lls med flickor och sl�ss.
Herren, Gud i Himlen, �r v�l missn�jd f�rst�s.

Men, d� s�ger Herren: Fattig bonddr�ng, kom hit.
Jag har sett din str�van och ditt eviga slit.
D�rf�r, fattig bonddr�ng, �r Du v�lkommen h�r.
D�rf�r, fattig bonddr�ng, skall Du vara mig n�r.

�h, jag, fattig bonddr�ng st�r s� still inf�r Gud.
Och sen kl�r han p� mig den mest sn�vita skrud.
Nu Du, s�ger Herren, �r ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddr�ng, nu f�r Du vila ut.

Lyric from www.lyricmania.com