Bj�rn Afzelius "Man Kan Inte �ga Varann" |
Maria, jag tycker om v�ra sm� supe'er med t�nda ljus. Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi i ditt m�rka hus. Men s�j aldrig mera �t mej att jag �r n�'t du m�ste ha. Och s�j aldrig mera att du betraktar mej som din egen man. F�r jag blir aldrig din, du blir aldrig min: Man kan inte �ga varann. Maria, du f�r f�rl�ta mej men du kan inte j�mt va' med. Ibland �r tv� en f�r m�nga n�r man bara vill va' ifred. Det �r inte n�'t persoligt, det �r bara s� det �r. Och jag �r ingen f�gel som du kan h�lla fast i din lilla hand. Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min: Man kan inte �ga varann. Maria, du gr�ter. Maria, varf�r? Maria, att jag skall g� iland med att ensam berika dej �r v�l �nd� lika orimligt som att du kan va' allt f�r mej? Det finns ju s� m�nga sidor, s� m�mga behov man har. Jag �lskar dej men jag vill inte st� h�r ensam om du f�rsvann; S� jag blir aldrig din, du blir aldrig min; Man kan inte �ga varann. Lyric from www.lyricmania.com |