Cornelis Vreeswijk - Ann-Katarin Lyrics

Aldrig ur minnet bortskjuter jag v�l
Ann-Katarin, den v�na.
Hon gav mig mitt f�rsta s�r i min sj�l,
hon gav mig skavs�r p� kn�na.
D�rtill hon sk�nkt mig sitt hj�rta och allt,
och fast blyg som en konfirmand,
l�rde hon ut alla knepen till mig,
och d� fick jag blodad tand.
Om pistiller och bin talade Ann-Katarin,
men hon menade n�got helt annat.
Jag tror inte jag vill. Och hur ska det g� till?
Men vi kom dit vi kom lik f�rbannat.

Avh�llsamheten �r inte modern,
den alstrar onda safter.
K�rlekens m�da �r svaghetens v�rn
och Ann-Katarin hade krafter.
Hon bytte tavla n�r jag sk�t till m�l,
sk�t jag ej bytte hon �nd�.
Ja hon var en kvinna av rostfritt st�l,
det lovar jag och sv�r jag p�.
Ge mig k�rlek, ge vin, sade Ann-Katarin,
ty det blir mig s� tr�kigt i l�ngden.
Ganska skral min moral och min stig inte smal,
s� jag slipper att tr�ngas i m�ngden.

Skulle jag sjunga om hennes behag,
bleve jag panegyrisk.
Hon hade faktiskt magnetiska drag
och hennes g�ng var lyrisk.
Armar och barm utan lyte och vank
och resten var fin ocks�,
s� jag blev f�r�lskad fast�n jag var pank,
det lovar och sv�r jag p�.
Du �r sk�n, du �r fin, sa jag till Ann-Katarin,
n�r jag ser dig f�r jag stora darren.
Vill du sv�rma ett tag? S�g ett ord blott och jag
g�r till pantbanken med gitarren.

Aldrig ur minnet bortskjuter jag v�l
Ann-Katarin, den ljuva.
Hon gav mig mitt f�rsta s�r i min sj�l,
hon spr�ckte den som en druva.
F�r hon gav mig korgen f�r en huligan
som hon spelade fyrh�ndigt med.
Hon har behandlat mig som sj�lva fan,
dte kan jag ta p� min ed.
Det finns penicillin, sade Ann-Katarin,
det ser inte s� farligt ut.
Adios, far i frid, nu har jag inte tid
och f�rresten s� �r det slut.