Lars Winnerb�ck "V�nner" |
Nu sitter han och sjunger igen; sk�mt ur sin skrattande dvala. Och du ber honom tystna igen, och l�ta h�nderna tala. Och han ler och f�rvandlas som pojkarna g�r, n�r inget finns att teatra inf�r. Och han tror han �r f�r�lskad igen. Det �r s� mycket i skallen. Men n�r Du s�ger: God natt k�ra v�n, st�r Du p�kl�dd i hallen. Och Du g�r och han krymper, som pojkar blir sm� n�r dom �r nakna med kl�derna p�. F�r Du s�g mer �n min f�f�ngs gitarr. Du slet av en dr�kt av en narr. Och l�t mina bj�llror f� falla. Som nu n�r teater k�nns n�got bef�ngt; i gryning n�r krogen har st�ngt faller bj�llror fr�n alla. Men m�rkret faller bittert igen. S� han skrattar med ljuset. Du gr�ter i tystnad igen, med alla h�xor i huset. Och han ringer och s�ger; Det m�rker Du ser g�r att stj�rnorna m�rks lite mer. S�, han sjunger sina s�nger igen. Och Du ler �t hans iver. Och n�r Du s�ger; Det ljusnar min v�n, ja d� sitter han redan och skriver: Ljuset blir st�rre n�r natten tar form, och v�rmen blir mer v�rd i storm. Och Du tog del av min f�f�ngs gitarr. Du skratta' med enfaldens narr; tv� clowner som vr�la' i natten. Som nu n�r teater k�nns mer relevant; n�r det enda �r m�rkt som �r sant f�rst�r jag dom flyende skratten. Lyric from www.lyricmania.com |